Ligaturer är tecken som är bildade som en sammansättning av två eller fler andra tecken. Om du till exempel vill skriva "titta" för hand så kanske du skriver ihop t:na så att de får en gemensam horisontell linje. Detta dubbel-t betraktas som en ligatur.
Andra exempel på vanliga ligaturer är ihopskrivningen ff eller fi, där punkten från i:et går ihop med f:et.
Samtidigt som vi pratade om ligaturer hittade jag en lista på några typiska ligaturer. Jag kände igen de flesta, men tyckte att st, et och fs-ligaturerna såg lite märkliga ut. Faktum är att jag satt och stirrade på et-ligaturen ganska länge. Det var något bekant med den, men jag kunde inte riktigt sätta fingret på vad.
Lars frågade lite drygt och retoriskt "hur säger man 'och' på latin?". Den jäveln, han hade klurat ut det innan jag. "Det heter väl 'et'?" svarade jag efter att ha funderat en stund. "Precis, titta igen" sa Lars.
Jag tittade men jag kunde inte tro att det var sant. Kunde det verkligen stämma? Jag gjorde några snabba googlingar för att bekräfta Lars teori. Det visade sig att hans hypotes var korrekt.
&-tecknet kommer från et-ligaturen och har anor tillbaka till första århundradet efter början på vår tidräkning. Anledningen till att &-tecknet ser ut som det gör är alltså att det från början var en ihopskrivning av bokstäverna e och t, som tillsammans bildar ordet et som betyder just "och" på latin.
Jag känner en märklig blandning av skamm, förundran och glädje. Ytterligare en pusselbit har fallit på plats, jag är lite mindre ovetande, men det känns samtidigt lite pinsamt att jag inte insett det förrän nu. Hur som helst känns det rätt bra just nu.
