Äldre saknar humor, är pinsamma

Varför är äldre människor så pinsamma, dryga och omständliga? Jag har alltid trott att det bara var något jag fått för mig. Att det berott på att vi är olika och att de känns jobbiga just därför.

Jag har tydligen trott fel.

Nya Zeeländska forskare har låtit försökspersoner se på klipp från den brittiska versionen av The Office och svara på om Ricky Gervais karaktär David Brent är pinsam eller inte. Klippen har varierat i pinsamhet, från helt neutrala klipp till klipp där han lämnar en kvinna i rullstol i trapphuset under en utrymning.

Michael Scott träffar David Brent

David Brent är en av världens mest pinsamma människor, tätt följd av Michael Scott (från amerikanska The Office) och George Costanza (från Seindfeld). Den åsikten är vanligare bland unga än bland äldre. Den nya studien visade att äldre testdeltagare tyckte att färre av The Office-klippen var pinsamma och inte förstod det roliga i dem.

Forskarna lät även deltagarna bedöma människors ansiktsuttryck, kroppsspråk och röstläge. De kom fram till vi blir sämre och sämre med åldern och att det är en tydlig skillnad mellan människor som är över 60 och alla andra.

Daily Telegraph skriver att en annan studie visat att äldre män oftare ses som "långrandiga" eftersom de "inte kan tolka känslomässiga signaler från lyssnarna".

De nya studierna motsäger andra studier som visat att ens känslomässiga intelligens skulle nå sin högsta nivå i 60-årsåldern.

Att det skulle ligga något i de nya studierna verkar rimligt. Äldre personer är pinsamma, dryga och omständiga. Oftast.

Jag har inte gjort någon egen undersökning. Jag är medveten om att individuella skillnader är större än generella ålders-, köns eller andra skillnader. Bara för att män som är över 60 generellt är mer långrandiga än andra grupper betyder det inte att det inte finns långrandiga yngre kvinnor.

Men allvarligt. Visst kan äldre vara rätt pinsamma?

[Baksmälla] After Work med nytt gäng

Igår följde jag med en kompis och hennes kollegor på After Work-öl (AW). Kollegorna hade blivit varnade att jag var som Dwight i The Office.

Eftersom jag inte sett The Office visste jag inte riktigt vad det betydde. På väg till puben hann jag se de två första avsnitten. Jag kände mig såhär när polletten trillat ner:

Min kompis var orolig att jag inte skulle komma överens med hennes kollegor. Tror man att jag är som Dwight är det kanske inte så konstigt. Hennes oro var dock obefogad och hon gick snabbt från oro för att vi inte skulle komma överens till oro för att vi skulle komma för bra överens.

Vi satt vid ett bord som var så högt den kortaste i sällskapet, med sina ståtliga 162 cm, nätt och jämnt nådde upp med hakan till bordskanten när hon stod upp. Sittplatserna var dock anpassade till bordets höjd, vilket medförde en spektakulär i-och-avstigningsprocedur.

En öl blev två och tre och någon till och sen tappade jag räkningen. Jag antar att jag borde anat oråd när jag insåg att alla andra i sällskapet tagit ledigt dagen efter för att få en chans att vila upp sig tills på måndag. Det var inte som att de hade något speciellt planerat för idag eller helgen, nej, de ville bara inte jobba efter en ordentlig AW. Några sådana förberedelser hade jag inte gjort.

Tiden gick som vanligt alldeles för snabbt. När vi blev utslängda av bartendern för att stället stängde lyckades jag tigga sovplats i stan för att slippa spendera natten på nattbussen. En av de första detaljerna jag la märke till i lägenheten var den här stenen.

Jag undrade hur bokstavligt jag skulle tolka texten. När vi sagt godnatt vände jag mig så jag låg med ryggen mot henne. Då for hon upp ur sängen och rev ner flera fina glas som krossades mot golvet. Sen skyllde hon på mig. Jag valde att besvara anklagelserna med att somna.

Det sista jag kommer ihåg att jag tänkte var "…högt IQ, lågt EQ."