Spelkväll på Söder

Efter besöket hos Romrom och Göran åkte vi hem till Maja och Jonathan och spelade sällskapsspel.

Vi spelade ett spel varken jag eller mamma spelat förut. Carcassonne heter det och det går ut på att man lägger ut spelbrickor med städer och vägar. Sen gäller det att avsluta sina byggen för att samla poäng, eller chansa på att låta sina gubbar bli bönder för en möjlighet att kamma hem mycket poäng på slutet.

Maja var den som var mest uttrycksfull när hon spelade.

Hon gick från uppgivenhet när hon inte förstod reglerna.

Till glad-mongo när polletten äntligen trillade ner.

Till triumf när hon gjorde ett bra drag.

Jonathan var mest glad hela tiden, speciellt när han fick klosterbricka som han väntat på hela omgången. Han hade också grymt bra koll på vem som behövde vilken bricka för att dra ifrån och nästan skrek när jag fick precis den brickan jag behövde sista omgången.

Jag representerades av de blodröda gubbarna. Vi tog hem spelet med en marginal på över 50 procent till till tvåan, mycket tack vare våra trogna bönder.

Jag kan rekommendera Carcassonne (inte enbart eftersom jag vann). Det är ett spel som uppmanar samarbete och taktik på samma gång och det ger en skön stämning kring spelbordet. Eller så var det sällskapet.

För mamma spelade resultatet ingen roll alls. Hon valde glädje.

På besök hos Romrom och Göran

Igår jag med Maja och mamma hos Romrom och Göran. De bjöd på en väldigt ambitiös lunch.

Men först skulle det ordnas, fixas och dukas.

Romrom och Göran samarbetar i kötet. De saknar diskmaskin, så det gäller att diska undan allteftersom.
Maja och jag hjälpte till med förrätten. Romrom förklarade att det var viktigt att breda mackorna direkt när de kom ur brödrosten så att smöret skulle smälta in. Sen hällde hon på hemmagjord skagenröra och så var lunchen igång.
Maja försökte ge mig instruktioner på när hon skulle fota mig. Jag skulle dra in halsen, trycka ut hakan och le samtidigt. Notera min koncentrerade blick.

Efter skagenmackorna fick vi en sallad med en superdressing. Det var en vinägrette med senap, vitlök, dragon och en aning curry.

Till huvudrätt blev det ugnskokt lax som mamma var tvungen att be om extra av, trots att hon egentligen var för mätt.

Göran förklarade att hemligheten var att salta laxen ordentligt och klä in den i dill några timmar innan den skulle ätas. Sen täcker man laxen med tunna skivor smör och citron, bakar in den i aluminiumfolie och kör 25 minuter på 200˚C i ugnen. Hur gott som helst.

Efterrätten bestod av en chokladkaka med lingon i. Också den utsökt.

Sen skulle Romrom laga min trasiga tå som inte ville sluta blöda. Om ni tycker att tår är läskiga så är det nog bäst att inte titta på filmen.

Med lagad tå och hopp om livet gick jag på upptäcktsfärd i Romroms lägenhet.

Det är lika roligt varje gång. Det finns så många märkliga saker överallt. Djur, skulpturer, smycken, amuletter. Det skulle verkligen inte förvåna mig om någon av alla Romroms prylar har magiska krafter.

Älghuvudet är nog en av mina favoriter. Jag har för mig att hon hade en sån där fisk som ser ut som en taggig boll också, men den såg hittade jag inte igår.

Hon hade dock flera bilder på mig när jag var liten. Den här stod i hallen. Jag är klädd i stickad tröja som jag tror att antingen mamma eller Romrom stickat. One of a kind.

När vi skulle gå upptäckte vi att Romrom bor granne med K.ULSTRUP (vilket mamma tyckte var jätteroligt) och WANNASUK (som mamma tyckte var ännu roligare).

Vid det laget var vi ganska trötta Maja nickade till flera gånger under bilfärden till stationen. Men så blir man lätt trött efter ett sånt äventyr med god mat.