Visar inlägg med etikett John Stewart. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett John Stewart. Visa alla inlägg

onsdag 24 februari 2010

Mom in da house!

Nu är mamma och Stella och hälsar på. Båda var förvånade över hur jag såg ut, Stella påpekade dock att jag "fortfarande har samma ansikte som jag alltid haft" och att hon inte ser så stor skillnad. Mamma tyckte att jag såg ut som en "hunk", som en ung Tom Cruise eller nått.

Sen träffade vi pappa och han var också förvånad över hur jag såg ut. Han tyckte att jag såg ut som Ethan Hawke. Det är märkligt vad lite klippande framför spegeln och lite kladdande i håret kan göra för ens utseende. Min dryghet kan dock ingen frisyr i världen dölja.

Vi såg Shutter Island (som var helt okej, men inte alls lika bra som boken, hade hellre sett att David Fincher eller möjligtvis Christopher Nolan regisserat) och sen blev jag, Stella och mamma bjudna på middag av Ajla och Stefan. Friterad fisk med ris och sötsur sås. De hade varit mycket duktiga på att följa receptet (mamma utbrast att rätten "inte alls såg ut som när Albert bjöd på den") men det var gott ändå (som väntat när Ajla lagar mat).

Mamma spenderade nästan hela middagen åt att berätta historier om hur jag var när jag var liten. Och när hon skulle berätta något roligt så började hon fnissa supermycket långt innan hon kom till poängen (jag misstänker att hon börjar fnissa när hon själv blir påmind om poängen) så att det kan bli ganska svårt att hänga med på vad det är som är roligt egentligen. Men hon behövde nog släppa loss lite, hon kramade min hand så hårt när vi såg filmen att det nästan började sticka i fingertopparna.

Efter maten tittade vi lite på The Daily Show, intevjun med Ricky Gervais (se nedan) var speciellt populär.

Imorgon ska jag och Stella till The Liffey och lyssna på musik och kanske till och med äta. Det är tydligen 21 års åldersgräns, jag ringde och kollade, när jag förklarade att jag ville komma med min 15-åriga syster sa de: "Ts a family pub, if ye take care o' 'er 'n make sure she don' drink 'ts no problem".

Och viktigast av allt. Imorgon kommer Emelie hem! WOHOOO! (note to self: kom ihåg att städa undan lite)

torsdag 12 november 2009

Daily Show om Sovjetunionens fall

JON STEWART: Let's talk about the historical significance, of not just covering the falling of the wall, but of the wall itself falling.
JOHN OLIVER: Okay, that's a fresh angle. The wall falling respresented the fall of the Soviet Empire. A super power litterary crumbling in front of us.
STEWART: It was an incredible moment. Do you think something like that could happen again?
OLIVER: No. No, Jon. This was a unique set of circumstances. A perfect storm, not likely to be repeated. You have to remember, their economy was in tatters.
STEWART: True, I remmember.
OLIVER: And looking abroad, they had very few real friends left.
STEWART: They had behaved incredibly arrogantly on the world stage.
OLIVER: Absolutely.
STEWART: There's no question the world had turned their back on them.
OLIVER: Together, Jon, those would not have amounted to much, if not for their disastrous decision to try to invade and occupy Afghanistan.
STEWART: That's right. But of course, our situation is not analogous.
OLIVER: Of course, it's totally different.
STEWART: Yes, yes! The economy is in tatters, we were a little arrogant on the world stage and we've been in Afghanistan for about a year or so and it doesn't look like we're ever going to get out but the Soviet Union at that time had an inexperienced charistmatic leader.
OLIVER: They did. He came out of nowhere.
STEWART: Promised change and reform.
OLIVER: I remember.
STEWART: So that was completely-
OLIVER: He even won the Nobel Peace Prize.
STEWART: Right, so its.. John?
OLIVER: Yes?
STEWART: When your empire falls.
OLIVER: Yes?
STEWART: Does it hurt?