onsdag 7 september 2011

Värd en chansning

Han tänkte att det var värt ett försök. Det var en chansning, men hon var värd en chansning. Hon hade försvunnit så abrupt. Instängd bakom en vägg av tystnad. Han funderade på om den var till för att hålla honom ute eller för att hålla henne inne. Egentligen spelade det ingen roll.

Han la örat mot väggen och lyssnade efter ljud från andra sidan men det var knäpptyst. Han la handen mot den, den kalla höga väggen som tycktes fortsätta oändligt i alla riktningar, och föreställde sig hur hon gjorde samma sak från sin sida. Det värmde i hans bröst när han insåg att hennes hjärta dunkade livligt någonstans på andra sidan.

Så drabbades han av osäkerhet. Han raderade meddelandet han börjat skriva. Det kanske inte är det här hon vill. Hon kanske… Han tänkte på när han fått syn på den där väggen första gången. Han hade vaknat, lite bakfull och dödstrött, och begett sig ut. Han hade strövat omkring i tron att allt var precis som vanligt, men så plötsligt hade han sett den.

Först förstod han inte vad det var, sen blev han imponerad över hur snabbt, och med vilken noggrannhet, hon byggt den. Ett tag hade det funnits en port som stått lite på glänt där han hade försökt smyga in lappar, men var den sedan länge stängd.

Kanske gick den där porten fortfarande att öppna. Kanske fanns det en nyckel någonstans. Han föreställde sig hur hon liksom öppnade den någon kväll och tassade runt lite på hans sida i ett par fluffiga tofflor som fick henne att känna sig som en indian. Det var det han hoppades på. Det och att hon skulle upptäcka något av hans meddelanden. Upptäcka och sen bestämma sig för att den där dumma väggen inte behövdes längre.

Han började skriva på ett nytt meddelande.

Det var bara en jävla vägg. Inget speciellt. Den var stor och dum och ivägen. Han önskade att den aldrig hade funnits och att hon aldrig byggt den men nu var den ett faktum, något han var tvungen att förhålla sig till. Han romantiserade inte över den eller över henne. Han satte inte upp henne på någon jävla pedistal. Hon var inget orakel att avguda. Hon var full av liv och hon var fast på andra sidan av den där väggen. Han saknade henne.

Han tryckte på "Send" och såg sitt meddelande försvinna ut i ingenting. Det var en chansning, men det var hon värd.

Inga kommentarer :

Skicka en kommentar