måndag 28 februari 2011

Aj, aj, aj, aj, aj!

Gången underhålles ej vintertid

gången underhålles ej vintertid
Promenad vid Odenplan.
vinterunderhålles ej
Sann skylt.

Naturhistoriska riskmuséets pingviner

"Albert du måste följa med och se på pingvinutställningen!" skrek Maja. "Det kommer att bli helt fantastiskt!" Hon liksom studsade.

Jag kunde inte säga nej. Det gick bara inte. Nu råkar just pingvinutställningen vara rätt tråkig — vi var rätt överens om att den borde få 2 av 5 i betyg — men att bara umgås med Maja och få titta på alla märkliga uppstoppade djur (och en polar-station i skala 1:1) är ett väldigt mysigt sätt att spendera söndagen.










Vi noterade också att hunden som vaktade foajén på 1800-talet numera är uppstoppad och ligger och vaktar den tvåhövdade kalven. Hunden hade tydligen fått följa med på teater en gång och ska då ha bitit dåvarande kronprinsen i benet. Där ser man.

söndag 27 februari 2011

Förlängningssladden

Så jag var ute och gick i går natt när jag nästan gick in i en förlängningssladd upphängd mellan en husfasad och en byggbarack. Jag återvände när det blivit ljust för att utforska...

fredag 25 februari 2011

Inte lätt att vara diktator...

Jag sitter och läser om den där Khadaffi. Ni vet han som sitter lite löst som ledare i Libyen?

Han har det inte så lätt nuförtiden, med någonting. Och jag kan inte låta bli att tycka lite synd om honom. Han vill så mycket, men det blir så fel. Jag har några exempel på varför det är jobbigt att vara Qadhafi just nu.

1. Ingen kan stava hans namn — inte ens han själv.
Heter han al-Gaddafi eller Khaddafi eller kanske Qadhafi?

Expressens chefredaktör Thomas Mattsson uppmärksammar förvirringen och väljer den klassiska stavningen Khadaffi. Fredrik Thambert på Resumé å sin sida hävdar att den absurda stavningen Qadhdhafi är den korrekta — hur en stavning med dhdh kan vara rätt har jag ingen aning om.

Men inte ens herr Qadhdhafi själv tycks kunna stava till sitt namn. 1986 ska han ha skickat ett brev på engelska till en lärare i Minnesota undertecknat "El-Gadhafi" men på sin egen hemsida (som verkar ligga nere) kallar han sig "Al Gathafi".

2. Han ser så sliten ut på alla bilder

Jag har försökt hitta så bra bilder på honom jag kunde, här är han uppklädd för att hålla sitt första tal som Afrikanska Unionens ordförande 2009. Jag tycker inte att han ser så road ut.

3. Alla delar inte hans kärlek till tält
El-Gadhafi tycker om att bo i tält, en del säger att det beror på att han föddes i ett beduintält men jag tycker att det verkar konstigt. Jag föddes på ett sjukhus och jag skulle inte vilja bo i ett. Alla tycks inte känna samma uppskattning för hans portabla hem.
  • När han besökte London 2008 ville han resa det i antingen Hyde Park eller Holland park, men fick avslag.
  • 2009 skulle han besöka New York och ville resa sitt tält i Central Park, men fick avslag.
  • Han har dock fått resa sitt tält i Nicola Sarkozys trädgård och på gräsmattan utanför Kreml, en liten ljusglimt för en tältälskare.
4. Hans livvakter väcker avundsjuka
Khaddafis livvakter kallas för Amazonvakterna och utgörs av mellan 30 och 40 kvinnliga oskulder speciellt utvalda av Al Gathafi. De får extensiv träning i såväl eldstrid som kampsport och kvinnorna åtnjuter förmåner som annars inte anses vara acceptabla i den muslimska världen. Dessa förmåner inkluderar rätten att klä sig i västerländska militärkläder, ha västerländska frisyrer, använda smink och gå i högklackat.

Tyvärr tycks Libyens bild av hur västerländsk kultur ser ut vara begränsad till tevespel vilket gör att Gaddafi tillsammans med sina Amazonvakter ser ut som sista bossen i en lesbisk version av Street Fighter.

torsdag 24 februari 2011

Bråk mellan franska gubbar urartar i Star Wars-fight


Alexjensen8 på YouTube gör en klockren analys av klippet
Via Reddit.

Droppen som fick karaffen att rinna över

Hur sätter man sitt äldreboende i Hässleholm på kartan? Ett sätt som verkar fungera är att ransonera mängden kaffe som gamlingarna får dricka. Det har Lisbeth Grip som är enhetschef på Ekegårdens äldreboende förstått.

Någon i centralköket uppmärksammade att det gjordes av med sex paket kaffe i veckan, undrade om det inte var lite mycket och innan du hann säga killevippen så hade en ransonering införts. Endast fyra paket kaffe skulle användas.

Här går uppgifterna isär. Enligt TT — som får Lisbeth Grip att låta som en galen vetenskapsman — var Lisbeth nyfiken på att se hur långt tre paket skulle räcka. Medan tidningen Norra Skåne påstår att det var ett misstag att endast tre paket skickades ut. Jag tänker inte ta ställning.

Om vi antar att ett paket kaffe kostar 30 kronor blir det en besparing på 90 kronor i veckan (eller 60 kronor i veckan om vi ska tro på att det var ett misstag) vilket ger en besparing på 4680 kronor per år. 2009 hade Hässleholms kommuns omsorgsnämnd, som Ekegården ligger under, utgifter på sammanlagt 836 496 tusen kronor (om jag läser årsredovisningen korrekt).

Kafferansoneringen skulle därmed ge en besparing på 0,00056 procent av den totala budgeten eller motsvarar drygt 9 öre per invånare i Hässleholms kommun (drygt 50 000 st).

Det kan tyckas som en fånig besparing. Många bäckar små säger jag. Gamla ska alltid försöka truga i en massa kaffe. Inte min farmor, förstås, hon är hur gullig som helst och bjuder alltid på te när jag kommer på besök.

Te hos farmor, nu blir ni avundsjuka va?

Men man undrar ju, hur mycket kaffe drack de här gamlingarna egentligen? Efter ransoneringen skulle kaffet räcka till förmiddagskaffet, kaffet efter middagen och kaffet efter kvällsmaten (Hässleholm ligger i Skåne och där betyder middag lunch och kvällsmat middag).

Det blir alltså tre koppar om dagen, vilket är lite mindre än snittkonsumtionen på 3,4 koppar kaffe om dagen. Ransoneringen skulle alltså tvinga ner kaffekonsumtionen under snittet. I artiklarna om ransoneringen läser jag att det nu blir både påtår och tretår för den som vill.

Jag antar att tretår är en andra påtår — jag gissar från sammanhanget, men det skulle lika gärna kunna vara någon kaka som gamlingar äter, ett smeknamn på någon som förlorat tår i något krig eller något ännu värre — vilket i så fall skulle innebära att gamlingarna tidigare drack mellan sex och nio koppar kaffe per dag.

Vem skulle vilja utsätta gamlingar för så mycket kaffe? Och hur kan de anställda bli upprörda över att en ransom införs när gamlingarna har så uppenbart sjuka vanor? Borde de anställda inte vilja värna om gamlingarna och om sina egna öron?

Min gulliga farmor trugar inte på dig kaffe, men nåde dig om du ransonerar hennes salami!

Så vad hände egentligen? Lisbeth fick krypa till korset, avbryta ransoneringen och erkänna att det var ganska fånigt, speciellt med tanke på att de boende betalar för mat och dryck själva. Lokalpolitiker och anhöriga kom förbi med extra kaffe till äldreboendet under onsdagen och allt verkar sluta lyckligt.

Jag är inte så säker. Kaffe skulle kunna vara ett större hot mot det här landet än Carola kastandes blomkrukor på Allsång på Skansen. Jag tror inte att vi har hört det sista av den här historien...

onsdag 23 februari 2011

Oändligt spännande

Så du har ett antal hjälmar och ett antal personer, du vill veta om du har tillräckligt med hjälmar. Hur gör du? 

Du kan räkna alla personer och räkna alla hjälmar och jämföra vilket tal som är störst. Men räkna är tråkigt. Ett annat sätt är att låta alla ta på sig varsin hjälm. Om du får hjälmar över har du fler hjälmar än människor, om hjälmarna inte räcker har du för många människor.

Låter det lätt? Det är meningen. Inom matematiken kallar vi det du precis gjorde — att placera hjälmar på människor — för en funktion. Funktionen sägs vara bijektiv om du har lika många hjälmar som personer och jag tänkte att vi skulle titta lite närmare på just bijektiva funktioner som ett sätt att utforska oändligheter.

Bijektiva funktioner - ett nödvändigt ont
Så vad är en bijektiv funktion? Det betyder bara att om du har lika många hjälmar som personer så är funktionen som matchar personer med hjälmar bijektiv. Har du fler personer eller fler hjälmar är den inte bijektiv.


Det finns en bijektiv funktion som matchar A, B och C med kvadrat, stjärna och cirkel.

Ovanstående mängder bestående av A, B och C och kvadrat, stjärna, cirkel har en bijektiv funktion. Lägger vi till en triangel till mängden med geometriska figurer slutar det fungera.


Det finns INGEN bijektiv funktion som matchar A, B och C med kvadrat, stjärna, cirkel och triangel.

Nu har vi ett extra objekt på högersidan och då går det inte att matcha bokstäverna med figurerna jämnt. Mängderna saknar därför en bijektiv funktion. Varför berättar jag det här? Jo, för bijektiva funktioner har den egenskapen att om det finns en bijektiv funktion mellan två mängder så betyder det att mängderna måste innehålla lika många objekt.

Oändligheter och bijektiva funktioner
Om vi antar att vi har en mängd X som innehåller alla positiva heltal {1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, ...}. Hur många tal finns det i den mängden? Oändligt många, eller hur?

Vi har en annan mängd som innehåller alla positiva jämna heltal {2, 4, 6, 8, 10, 12, 14, ...}. Hur många tal finns det i den mängden? Å ena sidan borde det vara oändligt många. Å andra sidan borde det vara hälften så många som i X, Y saknar ju alla udda tal.

Så vilket är rätt? Har Y lika många objekt som X eller bara hälften så många? Vi får använda bijektiva funktioner för att avgöra.


Verkar gå att matcha...

Det går att matcha. För varje heltal i x i mängden X finns det ett tal y i mängden Y som är lika med 2x. För varje tal finns det alltså ett som är dubbelt så stort och tvärtom: för varje jämnt tal finns det ett tal som är hälften så stort. Det finns alltså en bijektiv funktion mellan X och Y. Alltså har X och Y lika många objekt — båda är alltså lika stora.

Antag att mängden Z innehåller alla tal som är jämnt delbara med tio {10, 20, 30, 40, 50, 60, 70, ...}. Vid första anblick innehåller Z mycket färre tal än X, Z saknar talen 1-9, 11-19, 21-29 osv. Men det finns en bijektiv funktion mellan Z och X (Z = 10X) och en mellan Z och (Z = 5Y). Mängden Z innehåller därför — precis som X och Y — oändligt många tal.

Vad har vi lärt oss?
  • Bijektiva funktioner matchar alla objekt i en mängd med alla objekt i en annan mängd.
  • Om två mängder har en bijektiv funktion så har de lika många objekt.
  • Oändliga mängder kan verka olika stora men vi kan bevisa att de är lika stora genom att hitta en bijektiv funktion som matchar objekt i ena mängden med objekt i andra mängden.

Katt i påse

Jag är sjuk, hemma och vilar upp mig. Av någon anledning blir jag lite piggare av katter i påsar.

En katt i en påse

En till katt i en påse

tisdag 22 februari 2011

När Battle.net går ner

DN skriver om ett stort internetfel i Europa som påverkat internetanvändare under tisdagskvällen.

Jag vet inte om det är relaterat men Blizzards Battle.net-servrar gick ner tidigare under kvällen. Det spekulerades att det berodde på att det gått att ladda ner blizzardspel gratis via Blizzards hemsida på grund av en bugg med en holländsk bank.

Oavsett vad felet beror på och hur många som är drabbade var det tydligt att det varken gick att spela World of Warcraft eller StarCraft II ikväll, vilket skulle kunna leda till upprörda användare.

Signaturen Nanno kommenterar på DN-artikeln.


Och får genast rätt:



Och jag känner återigen kommentarerna på DN:s artiklar är roligare än artiklarna i sig.

Tekniska verken lanserar doftljus, ny slogan

Tekniska verken i Linköping lanserar doftljus och ny slogan. "Det är en kul grej som gör Tekniska verken unikt" säger Marie Aktö, kommunikations- och marknadschef på Tekniska verken.

Alla som åkt E4:an förbi Linköping har nog lagt märke till Gärstadsanläggningen, det glasinklädda kraftvärmeverket strax norr om staden. Även om du inte sett kraftverket har du säkert känt det, du kanske bara inte vetat om det.

Gärstadsanläggningen utanför Linköping. Foto: Åke E:son Lindman

Nej, det är inte farmor som fiser i bilen varje gång ni passerar Linköping — även om hon kanske tar chansen just då — lukten du känner kommer från kraftverket. Nu har Tekniska verken tillverkat doftljus med den unika doften.

"Tänder du ljuset, sluter ögonen och drar ett djupt andetag så känns det som att du står framför Gärstadsanläggningen" säger Marie Aktö.

Vår doft. Din vardag.

"Vi har gjort marknadsundersökningar för att ta reda på vad folk tänker på när de hör Tekniska verken och en majoritet svarade att det var just lukten. Därför satsar vi stort på det här. Vi har bytt vår slogan och kommer i början av mars att skicka ut doftljus till alla som bor i Östergötland" säger Maria Aktö.

Den nya slogan: "Vår doft. Din vardag" ersätter alltså den gamla "Din vardag. Vår drivkraft." från och med 1 mars 2011, då kommer de första doftljusen att skickas hem till boende i Östergötland. Besökande har också möjlighet att köpa egna ljus på turistserviceplatser i och runt Linköping.

Tycho Brahes älg

Renen berättade en knäpp historia om Tycho Brahes älg som "bekräftas" av den engelska wikipediaartikeln.
Tycho's Elk (Moose)
Tycho was said to own one percent of the entire wealth of Denmark at one point in the 1580s and he often held large social gatherings in his castle.

He kept a dwarf named Jepp (whom Tycho believed to be clairvoyant) as a court jester who sat under the table during dinner.

Pierre Gassendi wrote that Tycho also had a tame elk (moose) and that his mentor the Landgrave Wilhelm of Hesse-Kassel (Hesse-Cassel) asked whether there was an animal faster than a deer.

Tycho replied, writing that there was none, but he could send his tame elk. When Wilhelm replied he would accept one in exchange for a horse, Tycho replied with the sad news that the elk had just died on a visit to entertain a nobleman at Landskrona.

Apparently during dinner the elk had drunk a lot of beer, fallen down the stairs, and died.

söndag 20 februari 2011

Carlgren: "Avskaffa sommartid!"

Sommartiden bör avskaffas för att minska antalet soltimmar och därigenom bromsa den globala uppvärmningen, det skriver miljöminister Andreas Carlgren (C) i en debattartikel.

"1980 infördes sommartid i Sverige för att få en extra timme solljus. Sen dess har vi insett att solen är den största bidragande orsaken till planetens uppvärmning och därför föreslår regeringen att sommartiden avskaffas" skriver Andreas Carlgren.

Anders Carlgren (C) Sveriges svar på Donald Trump?

"På en timme får jorden lika mycket energi från solen som hela mänskligheten gör av med på ett år. Och på grund av sommartid får vi 238 extra soltimmar varje år. Det blir väldigt mycket extra energi som värmer upp jorden helt i onödan."

"Visst är det skönt med den där extra soltimmen" fortsätter Carlgren "det är en lyx vi måste vara beredda att ge upp för att rädda planeten."

Thomas Östros, ekonomisk-politisk talesperson (S) håller inte med.

Thomas Östros (S) tycker att Sverige är för grått och trist

"Det här är oacceptabelt och ogenomtänkt. Sverige är en grå och trist plats i alla fall, en timme extra solljus är väl det minsta man kan begära?" skriver Östros i en replik.

Men Carlgren är noggrann med att poängtera att detta inte är den enda miljöpolitiska förslaget som diskuteras.

"För att förhindra att vattennivån stiger vid en eventuell smältning av polarisarna har vi ett förslag som dessutom skulle öka sysselsättningen" skriver Carlgren.

"Arbetssökande som bor nära havet bör gå till havet, fylla en hink med vatten och hälla ut det i avloppet hemma. Gör de det varje dag har vi chans att sänka vattennivån i havet så att en eventuell ökning senare inte drabbar oss lika hårt."

Den svävande flickan

Natsumi Hayashi har en blogg, Yowayowacamera, där hon lägger upp bilder på sig själv när hon svävar.

Jag bläddrar igenom bloggen, blir inspirerad och önskar att jag kunde japanska.



Kolla in resten av bilderna på yowayowacamera.com.

lördag 19 februari 2011

Solowheel, hjulet återuppfunnet

Det är något speciellt med prylar som gör att man kan ta sig fram utan ansträngning och se sjukt fånig ut samtidigt.

Först kom Segway som var så pinsamt farlig att snubben som ägde företaget dog i en olycka med sitt eget fordon. Att de dessutom används istället för hästar i Koreanska kavalleriet gör dem inte mindre fåniga.

Koreanska infanteriet!

Nu har ett amerikanskt företag bestämt sig för att göra ett ännu fjantigare fordon än Segway. De kallar det kort och gott för Solowheel och det är precis vad det låter som.

Solowheel, för alla som tyckte att Segway var lite för manligt

Den har ett 1 kW litium-batteri som ger tillräckligt mycket kräm för att åka två timmar, tar 45 minuter att ladda fullt och återladdas i nedförsbackar. Med en topphastighet på 20 km/h och en räckvidd på 20 km kan vem som helst räkna ut att man måste åka rätt långsamt för att batteriet ska räcka i två timmar.

Hela paketet väger 9 kilo, vilket tydligen betyder att man kan ta med det på krogen om man känner för det. Det är inget Albertbloggen rekommenderar. Företaget har lagt upp en film på hur det ser ut när man åker.
Som ni ser styrs grejen genom att flytta sin tyngdpunkt, inget styre eller sånt tjafs. Luta dig frammåt för att åka snabbare, bakåt för att bromsa, höger och vänster för att svänga. Det är inte så lätt, Engadget har provat och ja, ni kan se själva.
Solowheel kommer i Mars och kommer att kosta runt 1500 dollar.

Han föreslog att vi skulle baka bröd

Jag trodde Renen hade slagit huvudet i något hårt när han frågade "Vad ska vi äta? Baka bröd och köpa pålägg?"

Vem bakar bröd egentligen? Hur kan han få för sig något sånt? Ja, ja, jag är inte den som står i vägen för en mans brödbakardrömmar.

– Vad behövs till brödet är frågan. Mjöl och säkert jäst, någon idé? undrade han och jag blev orolig. Hade han ingen plan? Inget recept? Nej, visade det sig. Vi skulle baka brödet på känn.

Vi tog fram en bunke och började blanda mjöl, salt, torrgäst och rosmarin. Det kändes som att vara tillbaka på dagis och jag hällde naivt upp vatten, olja och honung i en kastrull och värmde till fingervarmt. Vi blandade och knådade. Jäste och väntade. Skjutsade in i ugnen och höll tummarna.

Honungs- och rosmarinbröd.
Brödet blev hur bra som helst. Vi stekte fläskkotletter, fixade vitlökssmör, skar upp tomat och gurka och  la allt på varsin killermacka. På känn, för recept är fegt eller nått.

– PERFECTION! sa Renen efter första tuggan och ja, precis så var det.

fredag 18 februari 2011

[Trailer] Thor

Ny vecka, ny trailer. Den här gången är det Thor och jag har svårt att hålla mig från de uppenbara ordvitsarna.
Grundhistorien här är ju klassisk och jag kan inte låta bli att gilla den. Ingen vet vem han är. Men han är Tor (går att byta ut mot Rambo, Jason Bourne, Spindelmannen, Stålmannen eller Hulken eller vem som helst). Jag älskart.

– Where did he come from?
– Name?
– He said it was Thor?

– You know, for a crazy homeless person, he's pretty cut.

– How'd you get inside that cloud?
– Also, how can you eat an entire box of pop-tarts and still be this hungry?
– This drink, I like it. Another! [smashes cup in floor]

– This is going on Facebook, smile!

Förra Thor-trailern hade en lika stark inledning.

Sen ska de gå och skapa någon konflikt som i det här fallet verkar helt ointressant. Astråkig rent ut sagt. Och så har de helt missat tillfället att ha Sverigepremiär på en torsdag (filmen kommer till Sverige fredagen den 29 april). Sorgligt är vad det är.

Ingen skam att fråga om vägen

Lappar på ICA S:t Eriksplan

På ICA S:t Eriksplan tycker personalen upp att sätta upp informativa lappar. Eller så tycker de om att sätta upp lappar för att jävlas, jag kan inte riktigt bestämma mig.

Albertbloggen presenterar Bevis nr 1.
OBS! Fönster, inte dörr...
OBS! Fönster, inte dörr...
Den här lappen är helt sann — den sitter på ett fönster och inte på en dörr — men jag tycker att den är dryg. Antingen ser man inte fönsterrutan alls, i vilket fall vilken lapp uppsatt på rutan hade hjälpt, eller så gör man det och tror att det är en dörr?

Även om det hade varit en dörr så väntar man väl på att den ska öppnas innan man försöker gå igenom den? Är folk i Vasastan verkligen så stressade?

Över till Bevis nr 2.
VED finns i kassan
VED FINNS I KASSAN
Här känns det bara som att de jävlas. Okej, det finns säkert ved i kassan också, men jag vet minst ett annat ställe där de har ved: bakom skylten där det står att ved finns i kassan. Tror de verkligen att vi inte kan se veden genom glasrutan? Hånar de mig?

Igår var jag och såg Tangled

Jag älskar att gå på bio och går alldeles för sällan, men igår lyckades jag få med mig både Maja och Emelie som sällskap.

Tangled bygger på historien om Rapumzel, tjejen i tornet med — och jag är medveten om att det här blir en felsyftning — det långa håret. Jag ska inte spoila vad som händer (han dör) utan bara säga att det var en riktigt bra film, för alla åldrar. Det kändes som att vi tillhörde de yngre i salongen.

Tyvärr, eller kanske som tur är, verkar få förstå hur bra Tangled är. Vi såg filmen i Filmstaden Sergels sallong 1 som har 512 platser av vilka över 460 var lediga. Det var tur, för det gjorde att jag kunde norpa åt mig platser mitt i den akustiska medelpunkten, vilket förutom bäst ljud och bild dessutom ger extra benutrymme och ett 20 kronor högre biljettpris.

Det var två saker som jag föll för med filmen: ett sångnummer och en karaktär.

När det gäller just sångerna är Tangled ojämn. De flesta av numren är inte särskilt minnesvärda, men numret som är bra är sådär värt-hela-biljettpriset-bra så det inte spelar någon roll. Jag och mitt sällskap skrattade så vi kiknade.

Maximus
Karaktären som jag förälskade mig i heter Maximus och är inte helt olik sin namne från Gladiator. Förutom att han i den här filmen är en häst som beter sig som en hund och inte en general som blir en slav. Bästa karaktären EVER? Jag tror det.

Rapumzel i papier-mâchémask
Maja började skutta och peka när Rapumzel visade upp sin papier-mâchémask. Den var fin, men Majas är finare.

På det hela taget var det en trevlig kväll i biomörkret.

Emelie pendlade mellan att vara rädd och krama min hand så hårt att jag fick sockerdricka i fingrarna och att skratta så ljudligt att jag nästan önskade att hon inte hade velat följa med. Maja var snyggt sen och fick ursäkta sig fram till sin plats mitt i salongen. Efter filmen klagade hon (som vanligt) på att 3D-effekten inte gav något, men berömde filmen för att de lyckats ge karaktärerna djup.

torsdag 17 februari 2011

Full bebis i Las Palmas

Johannes Nyholm har lagt upp en trailer till sin kortfilm Las Palmas.

Jag tycker att trailern är helt perfekt i längd, eller möjligtvis lite lång — det dröjer 30 sekunder innan den kommer igång på riktigt — och jag funderar på hur den skulle kunna bli bättre av att vara längre. Hela kortfilmen är tydligen 14 minuter lång, en halv evighet.

Är ni nyfikna och vill se mer så kan ni se hela filmen på Market Art som håller till i Konstakademien i helgen.

Lunch på snusket

Idag följde jag med några kollegor för att äta lunch på ett ställe de kallar snusket.

Personligen har jag svårt att förstå varför man vill ge sitt favoritlunchställe ett så nedvärderande (om än passande) namn. Eller omvänt: varför man har ett ställe man kallar för snusket som favoritställe. Det kanske är en generationsfråga?

Olle stannade upp när han fick syn på dagens meny.

– Ärtsoppa, franssons och schnitzel på samma dag? suckade han.

– Svårt och välja? undrade jag.

– Ja, det borde vara livstids hallshuggning på sånt.

Han är inte så teatral, Olle, hade han varit det hade han nog reagerat mer så här. Det hade varit något det.

Klippningsprokrastinering

Jag behöver klippa mig. Så varför gör jag inte det?

Hur svårt kan det vara? Det är ju bara boka en tid hos frisören, traska dit, bli klippt, betala och gå därifrån. Förhoppningsvis belåten.

För mig kommer det alltid något annat emellan, eller i vägen, eller ja, jag vet inte. Det blir aldrig av i alla fall. Veckor blir till månader och plötsligt är den där superkorta frisyren sådär lång och svår att hantera.

Ett halvår mer hår senare.

Jag har egentligen inget emot att ha lite längre hår. Men att kalla det för en frisyr vore att överdriva. Det var en frisy. Då. När jag klippte mig. Nu är det något annat. En del av mig undrar hur jag skulle se ut i en lång frisyr, alltså ungefär så långt som det är nu, fast avsiktligt.

Som mitt hår är nu får det mig att tänka på en passage ur Harry Potter.
Jag känner mig som Uncle Vernon och Harry Potter. Min morgonrutin involverar också stekt bacon och att jag vrålar "KAMMA DIG!" när jag ser mig själv i spegeln och minst en gång i väckan tänker jag att jag borde klippa mig.

När jag ändå är inne på det här med Harry Potter och hår kan jag passa på att berätta om Okambart hår-syndromet. Det är inget jag lider av, i alla fall inte den kroniska versionen som beskrivs i wikipedia-artikeln, men jag tycker att det är rätt coolt att det finns som fenomen. Något att skylla på kanske?

Nej, om man skulle ta och boka sig en klipptid. Det vore på tiden men då måste jag ju bestämma mig för vilken frisyr jag vill ha. Åh, vad ska jag säga? Nej, jag vet inte om jag kan boka någon tid innan jag vet det. En annan dag kanske?

onsdag 16 februari 2011

Besök i studion

Igår hade jag och Lars besök i studion vi har byggt.

Normalt är det bara roligt. Men igår blev det lite problematiskt. Vi har en gräns. En skogräns som inte ska överträdas. Jag stod oroligt och såg på när vår besökare liksom nafsade med skon på fel sida skogränsen. Skulle han respektera skogränsen eller skulle han kliva över?

Så plötsligt hände det. Han tog ett steg över gränsen. Den smutsiga uteskon mot vårt fina vita studiogolv. Jag rös men tänkte att han kanske skulle inse sitt misstag och kliva tillbaka.

Mina förhoppningar var förgäves. Han tog ett steg till och ytterligare ett. Så plötsligt stod han där. Mitt på studiogolvet, på fel sida skogränsen, med sina mutsiga uteskor.

Lars var upptagen med att koppla och svara på frågor och jag hade svårt att få vår besökares uppmärksamhet. Jag bara stod där och såg på. Jag bara stod där och lät det ske.

Det kändes som att han hånade oss. Som att vår besökare besudlade vårt studiogolv bara för att få en reaktion. En klassisk mobbare. Och hur hanterade vi situationen? Vad gjorde vi?

Ingenting. Nada.

Jag vill äta på Lao Wai

Jag gick förbi Lao Wai igår. Det började vattnas i munnen när jag läste från menyn.

Restaurangen ligger på Luntmakargatan 74 i Stockholm och ser inte mycket ut för världen. En liten lokal med enkla möbler. Inget kött, inget genmodifierat, inga ägg, inga mjölkprodukter och väldigt lite gluten. Och ingen meny.

Okej, det finns en meny. Men på lunchen har den bara en rätt per dag. Det kostar 85 kronor och då slipper du välja. Det är gott (och ljust och fräscht).

På föntret till Lao Wai har de citat från två recensioner uppsatta. Båda från december 2005. En från Aftonbladet och en från Svenska dagbladet. Det var för mörkt för att min mobilkamera skulle kunna ta en läsbar bild av citaten, så jag har gjort mitt bästa för att återskapa citaten från minnet.

Så tycker recensenterna om Lao Wai

Jag tycker att det är kaxigt att sätta upp Aftonbladets recension på väggen och jag har funderat lite på hur de har tänkt. Jag tror att de inte riktigt bryr sig om att en del inte gillar deras koncept. Vissa gillar det, andra gör det inte och det spelar ingen roll. Varje gång jag har varit där har det varit knökfullt och jag har alltid uppskattat maten så vem bryr sig om en dålig recension?

På kvällen finns det lite mer att välja mellan. Rätterna kostar mellan 170 och 200 kronor styck och ätes/serveras på kinesiskt vis. Vad det betyder förklaras i menyn:
För att förhöja den känslan rekommenderar vi dig att »äta kinesiskt« såsom kineserna gör. Det betyder att i ett sällskap på två eller flera, beställer man olika rätter som sedan delas av alla. I Kina finns inte »min« mat och »din« mat på olika fat, utan rätten placeras i mitten av bordet och alla i sällskapet tar lite från fatet till sin egen risskål. Maten äts sedan ur risskålen med pinnar och då och då fyller man på från mittenrätten. När de andra rätterna kommer äts de på samma vis. På det här sättet får alla smaka på allting.
Det är mitt absoluta favoritsätt att äta. Att få prova alla fantastiska smaker och känna att maten är något gemensamt och så blir det rätt bra med portionsstorlekarna också. Om någon är lite hungrigare och någon annan lite mindre hungrig brukar det jämna ut sig på ett mycket mer naturligt sätt än på andra restauranger.

Det var alldeles för länge sedan jag åt på Lao Wai, men nästa gång jag har vägarna förbi (och inte är på väg någon annanstans) ska jag se till att få i mig lite mat där. Jag längtar tillbaka.

tisdag 15 februari 2011

Norra halvklotet täckt av snö

Om du hoppades på vår på norra halvklotet lär du vara rätt besviken vid det här laget. Jag tittar ut från fönstret och ser hur snön sakta singlar ner.

Jag antar att jag inte är ensam. Daily mail har lagt upp en bild på hur jorden ser ut från rymden just nu. Hela norra halvklotet är täckt av snö. Det är både mäktigt och skrämmande på samma gång.

En värld täckt av snö

Lars berättade om ett amerikanskt teveprogram där de pratade om vad som skulle hända med världen om havsströmmarna plötsligt skulle ändras. Temperaturerna skulle sjunka till minus 35 °C på sina ställen, vilket skulle göra det "omöjligt för människan att överleva utan speciella kläder".

Innevånarna i Nedre Soppero som upplevde minus 40,2°C i natt tycker säkert att det är lika töntigt som jag. Speciella kläder? No shit! Och kom inte att säg att det skulle vara världens undergång om det blev så kallt lokalt ibland. Så här kallt blir det i Sverige typ varje vinter.

Skidåkning i vackert snölandskap

Samtidigt är det vackert när landskapet blir som Edward Cullen, iskallt och glittrande. Och så går vi omkring här som Bella Swan och bara njuter. Vi suckar, stönar och biter oss i läppen för att inte dö av upphetsning. Eller, ja "vi" och "vi", det kanske bara är jag som njuter så av det vackra vädret.